Du har det, jag har det, alla har det… Facebook, en fantastisk idé, önskar att jag hade kommit på den själv, en simpel och faktiskt ganska ful hemsida, men om varenda jävel använder så finns det en hel del pengar att hämta.
Sammanfattning av varför jag inte gillar Facebook
Insåg att det blev bra jävla långt så tänkte att jag kan nå ut till våra lata läsare genom en kort sammanfattning här:
Det är ett kukmäteri om vem som har flest vänner och skönast bilder.
Grupp/fanhoreri, folk saknar fan gränser.
Personlighetsbytet.
Det är vad mina över 1000 ord handlar om egentligen, men inte lika djupgående.
Kanske är det avundsjukan mot att jag inte kom på idéen eller hade kunskapen att göra det som är anledningen till varför jag inte gillar Facebook, men antagligen utan det beror nog på andra saker som jobbig gruppmentalitet och grejer. Finns risk för att det här inlägget blir rätt långt, får se hur mycket jag orkar skriva.
Jag beslöt mig för att skaffa Ansiktsboken för drygt ett år sen, jag var redan då väldigt skeptisk mot det, min tanke var ungefär, ”en bra grej för gamlingar som har slutat skolan och är sugna på att ta upp kontakten med sina gamla vänner, men helt ovärt för oss som ännu har livet framför oss eftersom det bara kommer mynna ut till ett kukmäteri om vem som har flest vänner.” Föga anade jag hur rätt det faktiskt var, precis som Lunarstorm så slutade det med att man skulle ha jättemånga vänner och hög status.
Facebook är lite som att ha någon sorts personlighetsstörning, skulle kunna kalla det för att vara… Webschizo! (Jag tar patent på det ordet dirr.) Fast skillnaden mot riktig schizofreni är att den här är helt medveten, finns visserligen synonymer till det, t.ex. tangentbordsriddare, men dessa personer rör sig oftast på internetforum så. Fan jag tappar tråden, vad jag syftade på var att folk har en chans att leva ut sina drömmar på fejjan, om du var utstött under din skolgång så har du nu chansen till att vara en av de populära. Du kan lägga till ”vänner” som du egentligen inte känner, du kan lämna roliga kommentarer på dina ”vänners” statusar, du kan starta puffkrig med snygga tjejer/killar för att få deras uppmärksamhet. Allvarligt, puffunktionen, vad är den till för? Vem tycker att det är kul egentligen? Undrar om puffhororna tänker ”Heheh, Nisse Pärlemor den jäveln, han stal min flickvän i nian, nu ska han få smaka på puffar till han ber på sina bara knän om att jag ska sluta”. Om någon puffar mig så trycker jag bort det, det händer ju fan ingenting.
Bilder på Facebook är ganska intressant, visst är det skitkul med bilder, fina minnen. Men varför ska egentligen alla randoms ta del av ens privata(?) foton? Vad får jag ut av att titta igenom ett album fullt med bilder på folk jag inte känner? Men bilderna är bra för att låta gamla borttappade vänner ha koll på dig, men det är viktigt att lägga upp bilder som passar bra, så att dina ”vänner” ser vilken jävla skön människa du är och dina ”fans” vet om vad de går miste om. Ifall bilderna på dig är tillräckligt sköna så kanske du blir medbjuden på nästa fest.
”Vad gör du just nu?” Antagligen så sitter jag ensam framför datorn och har jävligt tråkigt, för hade jag haft något bättre för mig så hade jag antagligen inte varit online. Förutom om det inte är som så att jag faktiskt har jävligt roligt, jag kanske är på en klockren förfest, men då passar jag på att logga in här medan jag byter till Lady Gaga – Paparazzi så jag kan berätta för alla hur jävla spännande mitt liv är. Visst det kan vara en god tanke att skriva ”Jag och gänget ska till X ikväll” för då vet man ju vart man inte ska gå, om det nu inte är någon i det gänget man vill ligga med då, för då kan man stå ut. Annars så är populära statusar att berätta om helt meningslösa saker som ”träning/mat/dusch/sitter i skolan”. Okej, spännande, fan vad jag bryr mig om att du ska äta mat. Återigen så gäller inte det här om man vill ligga med ”vännen” för då är det genast okej att lämna sköna kommentarer som ”åh kom och duscha med mig istället;):P/vad tråkigt att sitta i skolan, kom hem till mig vetja:PpPP” och lägga ett gilla. Gilla är ju en jävla funktion också som folk inte verkar kunna använda, man gillar när det är något positivt oftast, förutsatt att man inte önskar ”vännen” illa, men vem vill att något dåligt ska hända en vän då? För ni är väl vänner? Ni har kallar ju tydligen varandra för det på Facebook… Vad jag menade var dock att folk gillar dåliga saker allt för ofta, ”Min häst dog:(” X gillar detta. WTF? Min favoritstatus som jag aldrig har använt själv tyvärr är ”Horar ut ytterligare en statusuppdatering med förhoppningar om att lyckas få lite uppmärksamhet i mitt patetiska och sorgliga liv.” Den är rätt så spot on.
Det jag hatar mest med Facebook är dock alla grupper och fansidor. Aldrig i hela mitt liv har jag sett maken till horeri och naivitet. ”X är ett fan till vi som hatar våld teckter” (medvetet stavfel). Verkligen starkt av dig att hata våldtäkter, det är du nog ensam om och våldtäktsmannen, som antagligen är någon av dina ”vänner” (förövaren känner oftast offret) kommer tänka ”Abo den guzzen är phet, vi ska ligga här i parken dirr. Eller, ahjuste, X hatar våldtäkter, det kanske är fel att förgripa sig på någon så jag går hem och runkar istället”. Eller är det kanske en sån grej du blir fan till för att visa vilken omtänksam människa du är? Eller varför inte ta grupper som ”Vi som stödjer X mot X”. Det kan vara Linnea mot våldtäktsmannen (hon kanske skulle ha varit med i rätt grupp och sluppit undan allt), Haiti mot jordbävningar, eller nazister mot judarna, Visst tanken är faktiskt god, personen/landet/extremisterna tar nog tacksamt emot ditt stöd, det tror jag verkligen. Om du nu faktiskt hade känt honom/henne/det. Värst är dock de som blev ”rasande” eftersom de inte hade skänkt 3 kr till jordbävningsoffren. Källkritik någon? Det kändes verkligen bra att kunna göra en god gärning utan att behöva lyfta din feta röv från datorstolen va? När samma människor gör det om och om igen så blir det bara sorgligt.
Jag blir lite av en hycklare med tanke på att jag faktiskt är inne på Facebook dagligen, flera gånger/dag tyvärr, men det innebär inte att jag faktiskt tycker om det. Precis som heroinmissbrukaren antagligen har väldigt många hemska minnen av heroinet, så har det ändå gett honom flera trevliga stunder. Facebook är mitt heroin…
Jag gillar verkligen inte facebook och skulle nog lägga ner det ungefär nu om det inte tyvärr hade varit ett okej tidsfördriv.
/Tim ”Jag-bryr-mig-inte-om-att-du-ska-träna” Zetterqvist.
Ps. Adda mig gärna på fejjan :ppPP