Kukigvardag

Hannes Uppvall är fämst ”känd” för tre saker:

Nr 1, Han är Bajare.

Nr 2, Han är lat och har en kropp som därav helt saknar muskulatur.

Nr 3, Han är en ganska flitig användare av sarkasm.

Då 95% av den svenska befolkningen helt saknar intresse för punkt nummer ett och då punkt nummer två redan är ett uttömt ämne i Hannes Uppvalls ungängeskrets, borde denna krönika handla om punkt nummer tre som är sarkasm. Men eftersom sarkasm är något av en konstform som inte fungerar speciellt bra i skrift kommer inte Hannes Uppvall skriva om det heller.

Den kommer istället handla om bitterhet och saknad.

Det är hur som helst jag som är Hannes Uppvall och fråga mig inte varför jag talat om mig själv i tredje person under krönikans första 77 ord, för det vet jag inte riktigt själv. Kanske kan det bero på att jag spenderat kvällen med att kröka tillsammans med min mamma och 8 av hennes ”50+ kompisar”, vilket gör att man (minst sagt) får en ganska annorlunda synvinkel på både det ena och det andra.

Nog pratat om skit, nu ska vi gå lite djupare och börja behandla krönikans två ledord, bitterhet och saknad. De flesta gymnasietreor, som inte är allt för dumma i huvet, tar snart studenten och glädjen är förstås stor bland dessa elever som vet att de aldrig mer kommer bli tvingade att välja mellan att t.ex. plugga matte eller dricka öl. Dom har nu alla förutsättningar för att skaffa sig ett jobb, förutsättningar för att tjäna pengar och därmed kunna göra vad fan dom vill.

För att citera Jesper Kästel, dom har det gôtt helt enkelt.

Jag däremot, har det inte gôtt.

Jag har ett helt jävla år kvar med ångest, avsaknad av pengar, känslomässig död, Svenska med Åsa och allt annat otrevilgt som skola innebär.

Därav bitterhet.

Dessutom kommer jag under kommande skolår plågas av det andra ledordet, saknad. Jag kommer sakna Daniel Handel, Torsken, Tim, Pontus Liljegräs, Hampus, Dandon m.fl. för att det var personer som jag kunde dela min bitterhet med. De ovan nämnda namnen är personer som alltid gjort det lite enklare och framför allt roligare att vara student i Forshaga, och för det vill jag tacka dom.

Tanken var att krönikan skulle blivit något längre än såhär. Men då jag precis insåg att jag istället för att skriva 400 ord i den här skitbloggen, kunde ha avverkat delar av min restlista med dessa 400 ord ,så tappade jag den lilla inspiration som tidigare fanns inom mig.

Jag skiter i det här nu, Godnatt.

/Hannes Uppvall

Detta inlägg postades lördag, maj 22nd, 2010 kl. 23:39 och är arkiverad under Okategoriserat. Du kan följa kommentarerna i detta inlägg via RSS 2.0 feed. Du kan lämna en kommentar, or trackback från din egen sida.