Som ni kära läsare kanske har förstått så överlevde jag mot alla odds fjällresan, men ni ska veta att döden var hack-i-häl under tre hemska dagar. Tyvärr var inte alla lika starka utan några klasskamrater fick lämnas kvar på fjället. Tänkte hur som helst skriva en sammanfattning av resan som ett varningens finger.
(Wall of text)
Allt började alldeles för tidigt på morgonen med en fyra timmar lång resa förbi sälen och långt ut i ödemarken där vi började med att gå två kilometer in i skogen för att titta på ett fruset vattenfall, det var jobbigt men ändå värt för vattenfallet var häftigt att se, men mest eftersom det fanns branta backar med jättemycket snö som tillät oss göra volter och återuppleva vår barndom.
Sen åkte vi längre in i skogen där vi drog på oss skidor och jättetunga ryggsäckar innan vi började vår resa som först bestod av fyra kilometer uppförsbacke i dåliga skoterspår. Backen hade kanske en lutning på stabila 15 grader, men det kunde lika gärna varit Väggen vi besteg. Uppe på toppen grävde vi ett dike där man fick vila och äta godis för att orka med de sista tre kilometerna, mitt godis tog slut dagen innan avfärd så jag fick svälta. Efter en kort paus var det som sagt lite mindre än hälften kvar till stugorna, men detta var nästan den värsta delen av resan. Skitdåliga spår, helt slut både fysiskt och psykiskt och hoppet av en varm stuga var allt som fick mig att kämpa på.
Hoppet totalkrossades när vi kom in i en svinkall och fuktig stuga utan el eller vatten. Alla var hungriga tänkte börja med maten men det fanns inget vatten, så Pontus och Hampus fick gå ut till sjön och hämta in två hinkar, som visade sig tidigare ha varit använda som slaskhinkar.
Dag två gick vi upp väldigt tidigt, vi borde kanske ha varit pigga eftersom vi somnade tidigt, men eftersom Brönnert ringde mig kl 01.30 för att berätta om en pokervinst så blev nattsömnen lite rubbad. Vattnet var slut så jag och Alex fick gå ut i den värsta snöstormen på resan och hämta vatten, väl där träffade vi på Ekis som berättade att vi var tvungna att skjuta upp dagstrippen pga. dåligt väder, det var fantastiska nyheter! Tyvärr blev det bara uppskjutet en timme, sen fick vi åka en bra jävla bit med vad som kändes vara en hel tub fästvalla under skidorna, sen kom vi fram och skulle gräva snögrottor som skulle kunna hålla Bin Ladin gömd i några år till, men det var faktiskt lite roligt. Vad som inte var riktigt lika roligt var när vi skulle åka hem, allt fäste var som bortblåst och utan några som helst nedförsbackar var bakhalkan ett faktum.
Sista dagen var det bara att packa ihop det sista, få bakläxa på diskningen av den arga kanadensaren och sen börja åka åka hem. De första tre kilometerna var det väldigt, väldigt lätt uppför, men utan fästvalla var det faktiskt väldigt jobbigt. Men sen kom det roligaste på hela resan, nedförsbacken a.k.a dödens fälla. Inte så värst brant, men på ett par turskidor som är snäppet bredare än ett par vanliga längdskidor och med en dålig stålkant, utan fästvalla och jävligt dåliga spår kan det gå riktigt illa. Skillad som jag är så ramlade jag bara en enda gång, och då var det ungefär 100 m kvar till matplatsen, men jag fick se döden i vitögat flera gånger den sista biten. Efter maten skulle vi åka 200 m ner till bilarna, men med ännu sämre spår så ramlade nästan alla minst en gång, yours truly stöp hela två gånger.
Om ni har läst så här mycket kan ni lika gärna läsa den här listan.
Resans första fall: Den stod jag för, efter kanske 300 m kom en sluttning på en meter, den var svår som fan, och även om jag lyckades ramla så klarade jag inte av att skada mig.
Mest missnöjda: Torsken, norsk som han är så brukar humöret vara på topp, men verkligen inte där. Vid matplatsen på väg hem så bad Pontus honom stänga dörren varpå han med arg ton svarar ”Men du kan ju vara lite glad för helvete!”
Stående skämt: En spännande kamp mellan ”göpa” (lodjur på Gunnarskogsmål) och ”Jag orkar inte mer, det kan jag säga direkt” så vinner senast nämnda.
Mest hatade: Lärarna som tvingade ut oss på detta med onaturligt hurtiga humör.
Mest spännande: När jag spöade en isbjörn som försökte hoppa sönder vår snögrotta.
Mest irriterande: Hämta vatten i en sjö och vara tvungen att gå på toa i ett äckligt utedass, kanadensaren tillät oss inte att pissa utomhus heller.
Kopierar en lista som Samael på Flashback skrev angående saker han hellre gör än ser på en viss film, men i mitt fall blir det att gå på tur.
”Top ten things I would rather do than watch this monstrosity again:
1. Bita av mig kuken på ett jävligt hängivet vis och på så sätt bryta av några revben som trasar sönder mina inälvor och jag förblöder till döds.
2. Äta en stor jävla myrstack.
3. Runka av en häst, sätta sperman i halsen och rosslande skrika ut ”JAG ÄLSKAR BARBARA STREISAND sekunderna innan jag avlider av syrebrist.
4. Titta på Titanic 3 gånger i rad.
5. Bli tvingad att analt våldta min egen mor samtidigt som jag tvingas i sardeller som jag sedan måste spy upp över mina blåslagna mors rygg.
6. Få ett gig som värdelös ungdom i på tok för lång www.knarkärbajs.nu-reklam.
7. Se om jag kan äta upp mig själv genom att pulverisera benen i mitt vänsterben och sedan köra ner det i halsen, och på så sätt se om ”allting bara blir till bajsknark”.
8. Ha en 2 timmar lång MP3a med ”Fran Drescher drar Knack-knack-skämt” i en mp3-spelare, vars stoppknapp är kopplad till en bomb man har i kalsongerna, och lurarna är minerade med Leif ”Loket” Olssons sperma som sprutas in i munnen om man försöker ta av dom. Och den är på repeat, tills batterierna dör varpå hela arrangemanget stängs ner.
9. Stå naken, fastbunden mot ett träd och ha en död känguru-unge fastSYDD på magen så att den dinglar framför snasen i en rabiessmittade pungdjävlar-rik, mörk del i den tasmanska skogen.
10. Sälja min förstfödda dotter på tradera med utgångspris 1 KRONA! Med beskrivningen ”Gör vafanken ni vill med henne, hon skriker så jävla mycket ändå.” ”
Avslutar med ett musiktips. Tror att bandet är nytt och det är precis uppkommet på spotify. Toplåtar är We are the foolish – acoustic och Ever so shy.
General Fiasco Top Hits
